Det är helt sant att jag har så mycket att blogga om ifrån japan. Att jag inte kan blogga. Jag blir galen.
prestationsångest.
Det är helt sant att jag har så mycket att blogga om ifrån japan. Att jag inte kan blogga. Jag blir galen.
prestationsångest.
Jag sitter på Linus hotellrum där vi har satt make och hår. Jag bloggar för att jag börjar bli hlt galen över att mina prodassar inte går och köper fika fast jag bett om det hundra gånger. Jag försöker att inte bli arg för en arg japan e en JÄVLIGT ARG Japan. Och jag kan inte fortsätta pika dem genom att lägga till saker på fikalistan så jag sitter och ser skitsur ut istället. Men de märker inte det, så det spelar ingen roll. Jag är just nu den sura svenska producenten. Snart ska jag bli den glada sura producenten.

Prodassarna snackar skit om surproducenten.


Tack för den här tiden.. och förlåt för det ovärdiga slutet i 95 grader. Jag borde insett att det var kört innan.
Alla vet ju att det inte spelar ingen roll om man gör munmotmun metoden på en redan död man.
Jag borde gett upp. Istället för att kämpa i blindo.
R.I.P

Naouras försöker hitta en tunnelbanestation vi kan filma på i Tokyo. Hon hittade en jättefin.
Den hade 3,5 miljon passerande trafikanter per DAG förra året och med det var den VÄRLDENS mest trafikerade tunnelbaneperrong.
Ja då.. den tar vi.