Och sen var jag hemma hos min kompis och hennes kille igår varpå killen berättar att när de var ihop tidigare och gjorde slut, såg han henne på stan i en tröja han glömt hos henne, som hon hade sytt om till en tjejtröja och satt muddar på.
sånt e ju sjukt roligt.
Det här med att komma ihåg ansikten.
Jag gör inte det. Jag gör verkligen inte det. Jag försöker inte ens längre för jag kan träffa en människa typ på ett café och sitta och fika och prata och skratta och byta nummer. Gå hem, gå på stan nästa dag och bli LIVRÄDD när någon tar tag i min arm och säger ” men hej hallihallå” (vilket förövrigt ingen någonsin skulle säga men ahh..) Det är inte så att jag försöker låtsas som att jag vet vem det är. Eftersom jag e en helt bedrövlig lögnare, utan jag bara tittar på personen och säger ” jaa.. hej hej.. vi har setts eller?”
Och personen ifråga tror/hoppas såklart att jag skämtar så de typ tänker att jag fått ett litet hjärnstillestånd för sånt händer ju alla. Så det tittar på mig med förhoppningen om att NU kommer poletten trilla ner.
Men den gör aldrig det. Och jag i min tur står och tittar på personen för att den ska hjälpa mig med å berätta vartifrån vi känner i varandra. Eftersom jag ALDRIG träffat den här personen och uppriktigt tror att den tagit fel på människa. Det slutar ofta i att jag upprepar mig fast med andra ord ” för vi träffades nämligen…. ??”
Dåå säger ju människan med ofta ett väldigt skeptiskt uttryck i ansiktet: Ja alltså vi sågs ju igår… på fiket?
Och då har jag glömt att jag varit och fikat så då tittar jag ännu mer oförstående på den andra personen som i det här skedet börjar skruva på sig och själv tvivlar på att det var verkligen var den här tjejen som de träffade igår.
Jag (knäppande med fingrar i luften) : fik?, fik? fik? fik? fik?.. nä jag har fan inte fikat igår. eller? har jag det? Eller tydligen har jag ju det för du säger att jag har det. men jag kommer inte ihåg att jag.. vafan vilken tid då? Eller vart?
Och sen precis när den andre e på väg att gå då faller det som ett pussel i huvudet
Jag: JAAA… på ritorno??
den andre: hehe ja exakt.
Jag: Men var DU med då?
Ja summan av kardemumman är att jag går därifrån och kommer fortfarande inte ihåg personen, känner mig som en jävla idiot.
personen går därfirån och undrar vad det är för jävla dryg jävel hon stött på. Och det sjuka är att nästa gång vi ses kommer jag garanterat hälsa på henne, skaka hand och presentera mig och hon kommer bli lika irriterad igen och hon kommer hata mig. MEN den tredje gången det händer, det är då dem börjar fatta att jag faktiskt på riktigt inte kommer ihåg. Då brukar de bara säga: ja hej nej vi har setts massa gånger men du kommer inte ihåg mig.. de e lugnt.
jag: NÄMEN har vi?? näää.. förlåt men det har fallit ur mitt minne..
Min mormor är typ 87 år
såhär ser hennes newsfeed ut på FACEBOOK:
Det är aldrig försent.
Jag lider ju av det här precis som de flesta: att jag är tvungen att säga att jga är vaken när folk ringer fast jag sover.
Så nu när det är “semester” så sover jag ju längre på dagarna och framförallt väldigt mycket lugnare, men det hindrarmig inte från att försöka vara på alerten så fort det ringer.
Typexempel tisdag 10.00 på morgonen sover som en död fisk:
Telefonen ringer och jag dras upp ur drömmen att jag är dansare som brutit benet i ryssland.
Producentkompis: Tja sover du?
Jag (har fortfarande ont i benet och undrar om jag ska prata ryska eller svenska ) : njaa..
Producentkompis: Nej men ring mig när du vaknar då..
Sara ( känner att benet är helt men tycker det är konstigt att hon förstår svenska) : NEJ det är verkligen ingen fara, vad gör du?
Producentkompis: Jo men jag och Cissi undrar om du kommer ihåg formeln man har när man ska räkna om lön till faktura?
Sara ( Blundar och undrar om det ändå inte gör lite ont när benpipan sticker ut) : ehh. JO.. det är väl * 1,321.. eller 1,341.. eller nej.Eller vaddå vilken formel? ELler jo det är ju 0,8.. eller e de moms? Eller jag ska bara tänka lite så ringer jag sen..
Producentkompis: hahahahahha.. Vafan.. nä fortsätt sova du..
Sara (redan somnat igen och är på väg till ryska akuten): mmm.. okej. Men jag ringer sen när jag kommit på..
Producentkompis: Ah visst. tjena.Puss.
Men varför kan jag inte bara säga att jag sover? Vad är det för fel på mig?
vad som ska göras idag:
kvittoredovisningar!!!!! (färdiga)
ringa stockholmstad om kanaler att filma i
Ta reda på hur vattenkanoner funkar.
Skriva manus till pleasure
Ringa om grading av gettyvideon
Få in en produktionsledare på “hey sexytimes”.
ringa svt och tigga mig in till pitchen 15 augusti
fixa ett manus till pitchen 15 augusti
Städa mammas lägenhet
Dricka kaffe
Ha möte med gfc
hämta bilen uppe i farsta
ta stillbilder till nya hemsidan. Som e sjukt fet.
typ så.. sen: semester (typ)
Detet: Sara
Jaget:Linnea
Överjaget: Felicia
Vi är tre som bestämmer i mitt huvud.
Den som vinner flest diskussioner (det vill säga mitt kära det) har tilldelats tilltalsnamnet Sara, den som vinner sämst (överjaget) får Felicia (för det lade jag till när jag var 14år på konfirmationslägret, för att jag ville bli östermalmsbrat) och den som står mitt i mellan och lönlöst försöker medla mellan detet och överjaget har fått namnet ingen någonsin hört, Linnea. För hon har sällan nått att säga till om när de andra börjar bråka.
Enkel Actechnology.
En sägning till mig själv: du behöver inte läsa Martina Haags ” En annan del av bromma” bara för att du bestämt dig för att du älskar hennes böcker. Du behöver inte. du tycker den e dålig. Lägg ifrån dig den. Läs nått annat. kom igen. Sluta ta upp den varje gång du ska sova, det slutar ändå bara med att du spelar tetris i mobilen.
TA EN ANNAN BOK, du behöver inte ha skuldkänslor för henne bara för att den e dålig.. Hon skulle säkert ALDRIG läsa en bok du skrev. DET ÄR LUGNT. (och nej du får inte ljuga för andra och säga att du läst den) Du har ju ändå läst hennes 3 st andra. och den 3:dje tyckte du också var dålig. men den läste du för å va snäll ÄNDÅ. OCH såg filmen. som var ÄNNU sämre. förlåt. men det är sant. du vet också att du och rebbe stängde av den efter en halvtimme och tittade på “mellan oss” för tusende gången.
kom igen. lägg av. du känner inte henne, hon kommer inte bli sur.
Sara går in mot apotekaren som sitter vid sin dator och ser uttråkad ut (inte helt otippat kan man tycka när man bara sitter och slår i sitt eget register av mediciner)
Hon tar en lapp fast hon är själv inne i butiken och väntar p åatt tanten ska upptäcka henne där hon står. Tanten tittar upp på sara efter några sekunder
Apotekaren: ville du ha hjälp?
Sara: tjaa.. jag har ju tagit en lapp. Fast det är kanske inte så många före .. hehe. Det är ju tomt.
Apotekaren: ja. Det är ju onödigt på pappret.
Sara: haha.. ja visst. Men e inte det återvinningsbart det är ju gult.
Hon ändrar sig innan hon hinner säga klart meningen och tänker att det är klart det inte är, det är ju typ plastpapper som FÄRGATS gult.. åh jobbigt att apotekaren måste behöva säga det till mig. Det tar ju massa tid i onödan.
Apotekaren:njaaaa asså.. det är ju FÄRGAT gult.
Sara: ja.. sorry. jag fattar .. jag tänkte inte. eller jag tänkte.. men jag tänkte försent.. och pappret e farligt. Och IALLAFALL.. jag tänkte hämta ut ett E-recept.
Apotekaren drar upp sina glasögon och knäpper på datorn igen, hon vänder skärmen mot Sara..
Apotekaren: Ja då kan du välja ett av dem här..
det är några listade i msdos format och sara förösöker titta snabbt.
Brevid recepten står läkaren skriven med för och efternamn. Sara känner inte igen en enda läkare, inte heller ett enda namn på medicinerna. Hennes läkare heter ju typ Mariana.Hon tittar igen men hittar inte någonstans.
Sara: nä det här stämmer inte. Det ska vara på Marijuana.
Apotekaren tittar på Sara.
Sara: Ja receptet är inte där. Det ska stå marijuana. Och det gör det inte där. Har du fler recept?
Apotekaren e tyst och hennes kollega ställer sig brevid sin kollega och tittar över hennes axel på skärmen.
Sara tittar på henne.
Sara till apotekare 2: Är det så att man kan ha fler recept inne i datorn för mitt är inte där. Det ska stå Marijuana.. jag är helt säker.
Apotekare 2: Nej men det finns nog ingen marijuana här..
Sara som fortfarande är trött efter att ha gått upp så sjukt tidigt kopplar inte missförståndet och fortsätter disskusionen.
Sara: Men förlåt.. då måste jga ringa henne och be henne skriva igen, för hon lovade att jag skulle få det idag.
Apotekare 1: Förlåt. Men vi måste missförstå dig. VI har ju ingen marijuana här.. hehe.
Sara: va? Hon jobbar ju inte här?Asså vänta ska jag bara ringa henne och kolla vad som hänt..Sara vänder sig om ska ringa mariana sjukt irriterad över att det går så långsamt över disken.
Samtidigt som hon sitter i telefon fattar hon grejjen.. hon vänder sig om och tittar på apotekarna.
Sara: AHA!!! ni tror att jag pratar om knark..
Apotekarna fnittrar nervöst.
Sara: Men herrejesus.. jag måste vara tröttare än världen.. hahhaha.. ni tror att jag säger marijuana.. som i gräs???
apotekarna: Tystnad
Sara: hahahaha… och så tror ni att jag tror att min läkare ska skriva ut det till mig.. hahahaha.. nej nu orkar jag inte. Jag måste nästan gå ut genom dörren och gå in igen för att göra om allt.
Min LÄKARE heter MARIANA.. eller hon heter typ marinella, eller marina..
Apotekarna: Men det ifnns ju en marina här.Högst upp. såg du inte den.
Sara som förstår apotekarna tror att Sara kanske försöker rädda situationen genom att ursäkta sig i sista sekund låtsas titta riktigt ordentligt på skärmen.
Sara: Ja herrejesus där står det faktiskt MARINA inte mariana. Bäst att jag skriver ner det till nästa gång. SÅ här kan vi ju inte ha det. Ni förstår ju att jag inte vill ha MARIJUANA! Det kan ni ju inte ha trott????
Apotekarna fnissar nervöst och rycker på axlarna.
Sara tar påsen efter den har packats med medicinen..
Sara: Ja det var väl den billigaste påse MArijuana jag någonsin köpt. hehe.
Apotekaren: Jasså.. ja.. hihi.. ja jag vet inte vad det kostar.
Sara: Nej alltså det vet inte jag helller. jag skämta. men det lär väl vara dyrare än 43 spänn?
Apotekaren: Ahh som sagt jag vet inte..
Sara: Äsch.. jag verkar ju som en knarkare här. Nåväl nu tar jag weedet och går.. hehe.. (hon svär i huvudet över att hon inte bara kan hålla käften och dra)
TIllslut reser hon på sig
Sara: Nä nu ska jag sluta skämta om knark och ta mitt pickåpack å dra.
Apotekaren bläddrar i sin dator i sina egna recept och gör tummen upp.
Sara blir generad, går till kassan och betalar.
Jag bor hos mina föräldrar medan de är bortresta för att det är så sjukt skönt att det är stort och det “finns mat i frysen”. (plus att det inte ser ut som att någon gjort inbrott och de har 200 kanaler på alla tvapparater i huset)
Men jag är ju inte det enda barnet med hem som ser ut som hiroshima, därför delar jag ibland lägenheten med min lillebror. Världens roligaste lillebror (som dels tror att en centrifug är en torktumlare samt att man måste sola solarie med badbyxor) ( ja det är sant) När vi två då sluter upp hemma i hemmet så har vi nog båda bestämt oss för att vi är vuxna och därför BORDE äta mat tillsammans på normala tider.
Så första dagen gick min bror och köpte falukorv och makaroner, jag lagade och vi var sjukt nöjda över att vi både KÖPT och lagat mat själva som riktiga vuxna (min kost består vanligtvis av mcdonalds och seveneleven). Vi vaknar nästa dag och jag LAGAR frukost till oss båda (kaffe, yoghurt OCH mackor) han tittar på morgontv och skrattar åt stackarn som bara vann 50 000 på triss, och jag läser dn. SJUKT VUXET.
love går hemifrån med orden:
” okej Sara men då ser vi till och käka middag klockan SJU tillsammans. Okej klockan sju eru med på det?” Jag e sjukt med på det, går och jobbar har pissmycket att göra så jag stressar till daglivs tänker att jag ska utveckla sambolivet med att laga SALLAD med grymma grejjer.
Kommer hem, ställer mig och lagar och lagar, klockan blir 19.00, ringer brorsan, inget svar, klockan blir 20.00 ringer får inget svar.
20.10 ringer mobilen.
Jag: Vafan e du.. maten e klar ju..
man hör bara massa slammer i bakgrunden..
Brorsan: TJAAAAAA!!!! okej sara.. du bara måstemåste måstemåstemåstemåstemåstemåste lyssna på den här låten. Den e så jävla fet… ahhhh lyssna lyssna lyssna.
Jag (vet att om jag hamnar där kommer jag inte ur det sen försöker snabbt avvärja situationen): nääää love jag vill inte lyssna jag har ju gjort mat och…
jag avbryter mig i att jag hör min lillebror lägga mobilen någonstans där det sprakar lite och samtidigt hör mi brors röst
bror: Åhhhh en ,två, tre , fyr…
SEN sätter han och BANDET igång i replokalen (vilket låter som en skrotig container om man sitter i andra änden av en MOBILTELEFON) och kör en låt på högsta volym..
Jag sitter med mobilen i ena handen och maten i andra..
efter TREOCHENHALVMINUT och de aldrig slutar skramla, lägger jag på.
40 minuter senare får jag ett sms från brorsan
“tja! varför la du på? tyckte du inte låten var bra?”
hahahaha.. varför försöker jag ens. Jag åt direkt ur salladskålen drack mjölk ur paketet och göttade mig ändå lite i att familjen kaos kommer ändå alltid och föralltid vara densamma. Hur gamla vi än blir. Och jag är rätt nöjd med det.
Coming up next on ” Sara thought she hade a brother but he turned out to become a rocknrollmongo” : min LILLEBROR berättar för mig det första han gör på morgon att han är sexuellt frustrerad och säger att han inte fattar varför alla tjejer måste klä av sig på sommaren.
Glöm förövrigt inte att du nu kan gå in på itunes och köp min brorsas singel “till min syster”. Den e grym enligt åhlens.och mig och alla andra.
godnatt.
Senaste inlägget i följetongen “pappa och den moderna tekniken”
Sara: Pappa det är ju sjukt roligt att du tror att det är jag som ändrat mamas ringsignal så att hon inte hör den. Varför i HELA friden skulle jag ändra mammas ringsignal. Du e rolig.
Mamma: Nej men det var ju faktiskt så, du hjälpte ju mig att skicka den där låten som ringsignal. Och nu är den jättelåg.
Sara: JAHA!! ah okej rå pappa har rätt.. för en gång skull.
Pappa stående med kalsongerna uppdragna över naveln (pappas favoritskämt) och fingret i luften: HA! EXAKT… pappa är inte så dum ändå. Det här kan du inte googla om minsann…
Sara: (tyst i 2 minuter…) blogga pappa.. inte googla.. blogga.
Pappas ordlista: googla = berätta om saker i skrift på internet.
