Jag lider ju av det här precis som de flesta: att jag är tvungen att säga att jga är vaken när folk ringer fast jag sover.
Så nu när det är ”semester” så sover jag ju längre på dagarna och framförallt väldigt mycket lugnare, men det hindrarmig inte från att försöka vara på alerten så fort det ringer.
Typexempel tisdag 10.00 på morgonen sover som en död fisk:
Telefonen ringer och jag dras upp ur drömmen att jag är dansare som brutit benet i ryssland.
Producentkompis: Tja sover du?
Jag (har fortfarande ont i benet och undrar om jag ska prata ryska eller svenska ) : njaa..
Producentkompis: Nej men ring mig när du vaknar då..
Sara ( känner att benet är helt men tycker det är konstigt att hon förstår svenska) : NEJ det är verkligen ingen fara, vad gör du?
Producentkompis: Jo men jag och Cissi undrar om du kommer ihåg formeln man har när man ska räkna om lön till faktura?
Sara ( Blundar och undrar om det ändå inte gör lite ont när benpipan sticker ut) : ehh. JO.. det är väl * 1,321.. eller 1,341.. eller nej.Eller vaddå vilken formel? ELler jo det är ju 0,8.. eller e de moms? Eller jag ska bara tänka lite så ringer jag sen..
Producentkompis: hahahahahha.. Vafan.. nä fortsätt sova du..
Sara (redan somnat igen och är på väg till ryska akuten): mmm.. okej. Men jag ringer sen när jag kommit på..
Producentkompis: Ah visst. tjena.Puss.
Men varför kan jag inte bara säga att jag sover? Vad är det för fel på mig?
