Det här med att komma ihåg ansikten.
Jag gör inte det. Jag gör verkligen inte det. Jag försöker inte ens längre för jag kan träffa en människa typ på ett café och sitta och fika och prata och skratta och byta nummer. Gå hem, gå på stan nästa dag och bli LIVRÄDD när någon tar tag i min arm och säger ” men hej hallihallå” (vilket förövrigt ingen någonsin skulle säga men ahh..) Det är inte så att jag försöker låtsas som att jag vet vem det är. Eftersom jag e en helt bedrövlig lögnare, utan jag bara tittar på personen och säger ” jaa.. hej hej.. vi har setts eller?”
Och personen ifråga tror/hoppas såklart att jag skämtar så de typ tänker att jag fått ett litet hjärnstillestånd för sånt händer ju alla. Så det tittar på mig med förhoppningen om att NU kommer poletten trilla ner.
Men den gör aldrig det. Och jag i min tur står och tittar på personen för att den ska hjälpa mig med å berätta vartifrån vi känner i varandra. Eftersom jag ALDRIG träffat den här personen och uppriktigt tror att den tagit fel på människa. Det slutar ofta i att jag upprepar mig fast med andra ord ” för vi träffades nämligen…. ??”
Dåå säger ju människan med ofta ett väldigt skeptiskt uttryck i ansiktet: Ja alltså vi sågs ju igår… på fiket?
Och då har jag glömt att jag varit och fikat så då tittar jag ännu mer oförstående på den andra personen som i det här skedet börjar skruva på sig och själv tvivlar på att det var verkligen var den här tjejen som de träffade igår.
Jag (knäppande med fingrar i luften) : fik?, fik? fik? fik? fik?.. nä jag har fan inte fikat igår. eller? har jag det? Eller tydligen har jag ju det för du säger att jag har det. men jag kommer inte ihåg att jag.. vafan vilken tid då? Eller vart?
Och sen precis när den andre e på väg att gå då faller det som ett pussel i huvudet
Jag: JAAA… på ritorno??
den andre: hehe ja exakt.
Jag: Men var DU med då?
Ja summan av kardemumman är att jag går därifrån och kommer fortfarande inte ihåg personen, känner mig som en jävla idiot.
personen går därfirån och undrar vad det är för jävla dryg jävel hon stött på. Och det sjuka är att nästa gång vi ses kommer jag garanterat hälsa på henne, skaka hand och presentera mig och hon kommer bli lika irriterad igen och hon kommer hata mig. MEN den tredje gången det händer, det är då dem börjar fatta att jag faktiskt på riktigt inte kommer ihåg. Då brukar de bara säga: ja hej nej vi har setts massa gånger men du kommer inte ihåg mig.. de e lugnt.
jag: NÄMEN har vi?? näää.. förlåt men det har fallit ur mitt minne..
